Malin Carlsson

"Endabarn är föräldrarnas enda hopp. Det kan kännas tungt ibland men ett endabarn är plikttroget och gör vad som förvänatas. Ofta följer de prestationsinriktade endabarnen i föräldrarnas fotspår.
Eftersom det är prestationerna som räknas är självförtroendet oftast gott medan självkänslan kan vara lite svajig.
Som enda barn är du ofta väl påläst och har boklig bildning i likhet med äldstabarnen. Som liten var du säkert ganska lillgammal, kanske också bortskämd.
Eftersom du inte hade några syskon att skylla på när fina vasen gick sönder har du lärt dig att stå rak och ta ditt ansvar när det stormar. Att vara syskonlös har gjort dig enstörig. Du är mer en iaktagare än deltagare. Jobbar inte gärna i grupp och tävlar hellre mot dig själv än i lag.

Bästa egenskaper: Ansvarsfull, pålitlig, välorganiserad, flitig, duktig och ambitiös. Vältalig och tidigt socialt mogen. En majoritet av Nobelpristagarna är ensambarn.

Sämsta egenskaper: Du kan ha svårt att försvara dig, ge igen och hantera ilska eller konflikter eftersom du aldrig lärt dig samspelet med syskon. Endabarn kan också ha svårt att dela med sig och blir en aning självupptagna och osociala."

Okej, nu är inte jag ett endabarn egentligen eftersom jag har en storebror. Men eftersom jag bara bott tillsammans med honom till jag var fyra år gammal valde jag att placera mig själv i denna kategori.

Det här var någonting jag hittade ur häftet "Relationer och starka band" som vi ska läsa inför det muntliga nationella i svenska B som börjar på tisdag. Tyckte ni beskrivningen ovan stämnde in bra på mig?